Ja det kan man ju undra, nu pratar jag alltså om kaminen    vad trodde ni? Det är ju helt underbart att sitta framför kaminen å bara njuta av värmen, å Azlan tycker det samma, han ligger mer än gärna framför kaminen å sover.

Vi eldar 2 gånger per dag, morgon å kväll, å varje gång så sitter jag på golvet med ryggen mot väggen å bara njuter av värmen, där sitter jag just nu å skriver. Börjar få ruggit ont i halsen å näsan börjar bli lite täppt, har inte tid med att vara sjuk nu, så jag hoppar över det.

Är inne på min 2:a jobbvecka efter incidenten med skärmaskinen, förra veckan så var jag faktiskt i kassan å det har inte jag varit på flera år, så det var riktigt roligt. Det är ju bra att man kan byta arbetsuppgifter när man inte klarar av dom man brukar göra. Så nu kan jag göra nästan allt, inte mala köttfärs men det kommer väl det också.

Fingret läker jättebra, det är inte mycket som är öppet nu, så jag bara längtar tills jag blir av med bandaget.

Nej, det var allt för den här gången

Puss å kram!

Idag har jag varit upp till Kerstin å fått mitt finger omlagt, å blääää!!!   va äcklit det ser ut. Fast hon säger att det ser jättefint ut. Jag får liksom rysningar av att tänka på fingret och när jag skar mej, men det går väl över. Försökt ta kort idag för att visa er hur det ser ut men jag lyckades inte få till något bra kort, så jag får be Jonny lägga över bilden som han har i sin mobil på fingret.

Puss å kram!

Iår var dom här från Elda butiken å installerade kaminen, å jag måste säga; jäklar va bra det blev. Och idag har sotaren varit här å inspekterat, så nu är det bara att elda.

Hallen innan:

Hallen efter:

Azlan värmer magen   

Puss å kram!

 Då har man gjort det, fast att jag har skrytit med att jag aldrig inte har gjort det.

Skurit mej i skärmaskinen och det rejält också, jag liksom såg hur fingertoppen "flög" iväg. Å satan va ont det gjorde.

Det var i lördags när jag jobbade, dagen hade börjat bra, hade hunnit med jättemycket och allt vara kalas. Stod å skar bog till ett par kunder och vi stod å pratade om deras semester i Egypten och dom berättade hur bra dom hade haft det och på ett ögonblicksverk, så hade jag skurit mej i höger fingertopp. Så det var snabbt ner på golvet, ner med huvudet och upp med handen.

En kund som stod i kö var snabbt in till mej, la tryckförband och berättade för mej att hon var sjuksköterska, så snacka om tur, och inte nog med det, kunden som jag höll på med var också sjuksköterska + att det kom in en läkare som tittade på mitt finger.

Försökte få tag i Jonny som jobbade men lyckades inte utan jag ringde till syrran som kom ner å hämtade mej på Ica å körde mej till akuten. Fick tag på Jonny när vi nästan var i stan, så han kom in till akuten. Det tog några timmar innan jag fick komma in, det var hur mycket folk som helst där inne.

Väl inne på rummet så fick dom lägga bedövning, för dom var tvugna å se att inte benet stack ut i såret, för hade det gjort det, så hade dom varit tvugna att knippsa av det.

Här kommer en bild på mitt finger, VARNING!

I morgon ska jag till vårdcentralen, så dom ska lägga om såret och då ska jag nog vara så modig å titta på det. För det har jag inte vågat än.

Puss å Kram!

Fy faan va jag hatar vinter å halka, eller förresten, inte vintern utan halkan. Är som en rädd som en hare, när jag är ute å kör. Igår morse när jag åkte till jobbet, så var det typ bara IS och pytte pytte lite sand (i alla fall enligt min mening). Körde väl 40 km/h, Jonny berättade för mej mer än en gång "Dom har sandat här" men jag var verkligen livrädd.

Och idag när jag var in till stan, så hade jag verkligen hjärtklappning å lätt tryck över bröstet. Trodde det var halkigt, för det var ju blött på vägbanan och vem vet, det kan vara lurigt det där. För VIPS, så kan man ligga på taket. Och inte nog med att jag var livrädd, så jag hade ett lastbilshelvet    bakom mej, som låg precis i baken på mej. Jag snuddade bromsen lite, å då lättade han väl lite på gasen men sen så var han ju tvungen att demonstrera för mej vart jag skulle ligga. Jo, på vägrenen. Det kunde han se sig i stjärnorna efter   . Har aldrig känt som jag kände idag när jag körde, så jag funderar skarpt på att skita i att köra när det är vinter å halkigt och låta Jonny köra istället.

Det är skitjobbigt att känna så här,  det har ju inte blivit bättre utan snarare tvärtom. Har börjat fundera mycket på olyckan, försökt komma ihåg vad som hände, hur många varv jag voltade eller var det kanske bara ett? Har inte en jävla aning å det känns så fruktansvärt jobbigt. Jag kommer ihåg från det att bilen låg stilla å allt var upp å ner och vad som hände efter det men inte under tiden. Vissa saker kanske man inte ska komma ihåg eller va tror ni?

Det var allt för den här gången

Puss å kram!