Nu är det 3 veckor sen vi tog bort Tussen och jag trodde aldrig att jag skulle sluta gråta. Men nu har det faktiskt gått riktigt bra, det kommer över mej i bland att han inte finns hos oss längre. Får en släng av dåligt samvete över Frank, att vi inte tog med oss honom hem. Men det var mitt i smällkalla vintern, så vi hade ju ingenstans att ha honom. Men han vet att husse å matte älskade honom massor å lite till ?

Vid Tussens grav har vi lagt en stenplatta, ställt en miniros och sen ljuslykta. Sen har vi lagt dit 2 stenhjärtan och skrivit deras namn på, så nu är dom tillsammans igen. Men det är sååååå tomt utan katt, Tussen var ju med oss i nästan 17 år och Frank i 11 1/2 år. Så det är ett fruktansvärt tomrum dom har lämnat. Men vi har ju i alla fall våra 2 huliganer, Azze å Fiona ? Och Fiona har äntligen kommit på att det är superskönt att sova i sängen.