det här med bloggningen alltså. Var lite småflitig i början av året eller var det i början av februari? (Tänk vilket jäkla bra minne man alltså.) Just nu så har jag lite bloggtorka fast ändå så vill jag blogga (hur det nu går ihop) vet bara inte riktigt vad jag ska blogga om...

Jo, nu vet jag! Det är en bullterrier kille på 2 år som har sprungit bort från sin familj i Uppsala och det gör mej så ont att dom inte vet vart han är. Skulle det hända våra diamanter, så vet jag inte vad jag skulle ta mej till. Är inne på facebooksidan varje dag och hoppas lika mycket på varje gång att han ska vara hemma hos sin familj. Ovissheten måste ju vara fruktansvärd, stackars lilla Frank och hans familj. Han har varit borta i över 2 veckor nu, bullefolk från hela landet är engagerade i letandet, hoppas verkligen att han kommer tillrätta snart. Det gör verkligen ont i mitt mattebullehjärta. 

Från det ena till det andra...

Igår så hade vi fått en kommentar på vår hemsida www.nystuga.com från en tjej i USA, fatta det då! Man kan ju undra hur hon hade hittat dit, men hon tyckte att våra hundar såg mycket mer friska (är väl kanske fel ord) och starkare ut än hundarna där. Lite kul att få en kommentar från någon helt okänd.

Tar väl å slänger ut en bild på vår lilla fotomodell: Fröken Fis....

Med detta säger jag go natt!

Puss å kram!